Stort med den enkla visan (Södermanlands Nyheter 5 maj 2019).

Så bra, och vilken spännvidd det var på årets gitarrdagar. Och så mycket djup i de viktiga budskapen som också kom fram. Sedan gick det förstås också att bara njuta av alla vackra stycken och konstatera att det är en upplevelse att höra en virtuos spela men en minst lika stor njutning att höra hur en enkel melodi kan växa sig stor.

Och då hann jag ändå bara med att lyssna på två av konserterna. På lördagen i Culturum fick den stora publiken höra hur den klassiska gitarren, solo eller i orkester, fick möta visa och dikt. Fint blev det.

Och när det gäller sånger utan ord för gitarr och kontrabas finns det väl i dag inget vackrare än det som spelas av Mats Bergström och Georg Riedel. Nästan dussinet fullt fick vi, och jag hade kunnat tänka mig dem i en oavbruten följd som en helhetsupplevelse. Nu blev det applåder emellan och några ord om varje från Mats eller Georg, och det gav en hel del, som att Monica Dominique skrev sin kärleksfulla Tillägnan först och sedan kom Lars Forssell med orden Till dig, du som är fjärd och spegel... Vackrast av svensk oförstörd natur blev Mats Bergströms arrangemang av Visa från Raukasjö, trots eller förstås tack vare att Georg Riedels kontrabas lade en så lugn grund av bara ett fåtal sjungande toner.

Ulf-Peder Olrog tog oss till småstaden med en touche av akademisk lärdom i schlagerform. Ingen gör honom i dag så mästerligt som Jan-Olof Andersson med textens liv och svänget från alla gitarrackorden. Han borde vara lika känd som Claes Malmberg och Tommy Körberg ihop, det visade han lite senare med en makalös version av Jag är fattig bonddräng, dock med fantastiskt stöd från Georg Riedels bas.

Med Riedel på scenen måste förstås Fattigsverige och Emil i Lönneberga dyka upp, men här hade tonsättaren roat sig kungligt med att gömma temat bakom alla möjliga modernistiska konstgrepp i ackordföljderna, lite som om Måndagsgruppen varit framme. Så kan en enkel visa också behandlas, med humor vill jag tillägga.

Riktigt till den här nivån nådde inte den första kvällen på onsdagen. Men nog borde Timothy Pheelans premiär på körversionen av The Journey få ett fortsatt liv. Den är överkomlig tekniskt för kör, musiker och berättare och har ett evigt budskap i kortform likt Vilhelm Mobergs utvandrarepos av att vi sålde våra hemman för en osäker framtid och drömmen om ett bättre liv, här i Kanada och mötet med glädjen i Red River Valley. Kören i onsdags var liten men sjöng med stor entusiasm och höll fint reda på de tre olika visorna när de flätades samman.

Lite extra minns jag också Emma Rush med styckena av José Luis Merlin och likaså Kristin Malmborg och Timothy Pheelan med temat ur filmen Schindler's List. Så vackert.

Och just då kom REGNET, det efterlängtade, livgivande.

Nyköpings gitarrseminarium "Fattig bonddräng goes Buskhyttan". "Färdvägens och längtans toner". Medverkande: Mats Bergström och Georg Riedel, Jan-Olof Andersson; Emma Rush, Timothy Pheelan, Kristin Malmborg, Michael Neumann, Eva Norée och Nyköping Gospel Group m fl.

Fride Jansson

© Södermanlands Nyheter.  

Kjell Olof Bohlin skriver i Tranåsposten efter min konsert i Bälaryds Kyrka, Aneby den 16 oktober 2020;

FÖRELÄSNINGSFÖRENINGEN JUBILERADE MED OMVÄXLANDE VISPROGRAM

- Är programmet för allmänheten eller får vem som helst komma dit?

Den frågan ställdes av en skaraborgare, som hört att Jan-Olof Andersson var ute på turné med sin gitarr. När Bälaryds föreläsningsförening förra fredagen firade sin 60-årsdag, hade man planerat ett festprogram med inslag utöver det vanliga. Att den tänkta smörgåstårtan inte kunde serveras i coronatider var självklart, men den inbjudna vissångaren fanns på plats och bjöd på ett program som lyssnarna länge skall minnas.

Vem är Jan-Olof Andersson ? En sångare, gitarrist, pedagog, föreläsare, sångskrivare och berättare som i fyrtio år fångat sin publik i hela norden. Han har vunnit de flesta visstipendier som finns och lärt känna de körer, ensembler, kollegor och poeter han samarbetet med.

Jan-Olof växte upp i det lilla samhället Tidan mellan Skövde och Töreboda och fick lära sig spela gitarr av äldre kamrater, som visade sig vara goda pedagoger utan att de själva visste om det. - Efter musikutbildning i Göteborg och Stockholm utgick han från huvudstaden i 45 år, innan det förra året var dags att återvända till Skaraborg och Kylvanäs vid sjön Örlen utanför Tibro.

Programmet i Bälaryds kyrka inleddes med ett eget gitarrarrangemang av Evert Taubes "Så skimrande var aldrig havet." Tonerna nådde varje del av kyrkans stora rum. Ett önskemål hade inkommit om Taubevisan "Målaren och Maria Pia,". Det berörande innehållet tolkades mästerligt. I en ort i Abessiniens berg stupade både maken och sönerna i ett blodigt krig. 

"Eftersom jag till en början spelade dansmusik i ett band, lyssnade jag gärna på Sven-Ingvars hemma i Folkets Park. Där träffade jag också Bert Karlsson, som är uppväxt på samma ort som jag. Bert ville lansera mig och tog mig till Nalen i Stockholm 1966. Jag var då 12 år gammal.

Intresset för innehållsrika texter öppnade vägen för mötet med poeterna Nils Ferlin, Birger Sjöberg och Dan Andersson. Lyssnarna fick höra "Gässen flyttar" av Dan Andersson. - Samarbetet med textförfattare Anders Fristorp ledde Jan-Olof till eget skapande. ”Morgonstämning” framfördes med känsla och stor inlevelseförmåga. - Bygdepoeten Roland Holm från Herrljunga fick bidra med "E höstsång kring stôva." i diktens porträtt av miljö och människor mötte lyssnarna ömsinthet och träffsäkerhet.

Hallandspoeten Alf Hambe har Jan-Olof samarbetat med under lång tid, Hambe fyller snart 90 år, fick lyssnarna veta innan en av hans visor, Oktobervisa, framfördes. "Jag har fått glädjen att medverka i en dokumentär- film om hans liv."Alf Hambe fyller 90 år den 24 januari 2021 då filmen premiärvisas i Steninge. - Lyssnarna fick också ta del av ett positivt samarbete med Olle Adolfsson , Cornelis Vreeswijk och Margareta Kjellberg.

Jan-Olof Andersson har under lång tid arbetat med projektet "Kultur i vården." Vi fick veta att det gäller att ta reda på vad personer inom äldreomsorgen har för önskemål innan man sjunger för dem. - Om sitt växlande liv inom musikvärlden berättade vissångaren med ett slående exempel: "En dag hade jag först ett program på en psykiatrisk klinik i Nynäshamn och på kvällen fanns jag som medverkande hos företagsledare på Grand Hotel i Saltsjöbaden. Jag trivs med växelbruk."

Bland de egna visor Jan-Olof Andersson skrivit framfördes under kvällen på begäran "Ett spår av längtan" där textraden "som vacker poesi är livets mening" fanns som ett smycke i innehållet.

(Kjell Olof Bohlin Bilder: En av landets skickligaste vissångare medverkade vid 60-årsjubiléet Jan-Olof Anderssons blandning av sång, gitarrspel och berättande fångade lyssnarna.) Jag är ett stycke. Klicka här för att lägga till din egen text och redigera mig. Jag är ett jättebra ställe för dig att berätta din historia på så att dina besökare kan få veta lite mer om dig.