1988 kontaktas jag av Nordiska Folkhögskolan, föreningen Nordvisas representant Hanne Juul och visskolans föreståndare Lennart Thorstensson. Man frågar mig om jag kan tänka mig att arbeta som en av gästlärarna på Den Nordiska Visskolan. Det ska handla om gruppundervisning i ämnet vistolkning , så kallad ”Master Class”.

Gitarrpedagoger undervisar sällan eller aldrig i sång och sångpedagoger sällan eller aldrig i gitarr. Då jag har utbildning i gruppundervisning på båda instrumenten känner jag mig lämpad och manad att anta uppgiften. Dessutom har jag då turnerat sedan 1976 som visartist så med den erfarenheten i bagaget borde det väl kunna fungera utan större problem. Jag är i skrivande stund kvar på skolan som gästlärare, nu med 35 års erfarenhet och jag har under alla år känt det som mitt ansvar att framföra, ibland kontroversiella,  synpunkter och åsikter när det gäller vad som prioriterats över tid och vad som, enligt min mening borde prioriteras för den framtida verksamheten. Som ett exempel kan nämnas att i stället för att bara spela de valda ackorden på sitt instrument till sin sång, menar jag att man i stället bör lära sig att ackompanjera. Det är många gånger helt avgörande i en strävan att hitta sin version, sin tolkning av en sångtext, att förstå ackompanjemanget, nyanser, dynamik och artikulation. Sångens text ska sitta i händerna hos ackompanjatören, som jag brukar säga, då först kan något hända i det nödvändiga samspelet mellan sång och ackompanjemang. Det behöver inte alls vara tekniskt avancerat men måste däremot vara musikaliskt medvetet och det är i detta läge det underlättar med grundläggande musikteoretiska studier för ändamålet Jag har alltid åkt till skolan med föresatsen att med mitt pedagogiska koncept bidra till att utveckla det musikaliska uttrycket,  öka välbefinnandet hos kursdeltagarna, minska stress och prestationsångest, påvisa nödvändigheten av struktur och instuderingsteknik, gärna sätta upp delmål utmed vägen under inlärningsprocessen och att njuta i stunden när man övar, framträder inför publik eller bara har en ledig dag för insamlande av nya intryck i den vackraste av miljöer för kunskap, bildning, lust och nyfikenhet. Den Nordiska Folkhögskolan uppe på Fontinberget i Kungälv.

Visskolan Västervik startade 2002 med Ingrid Hogman som kursansvarig och även där har jag varit gästlärare ett flertal gånger, senast 2017 och då på Gamleby Folkhögskola. 

Viskurserna i Kungälv och Västervik har liknande ambitionsnivå som inneburit många svåra men intressanta pedagogiska utmaningar för mig både vad gäller sång och gitarr, med kursdeltagare som jag har haft förmånen att få lotsa ut emot nya och vidare uttrycksmöjligheter utan hindrande manér men i stället med en växande bank

av personliga stilmedel i sång , i ackompanjemang och, inte minst, i det musikaliska samspelet.